tisdag 7 november 2017

Inomhusklimat, ett ständigt problem på arbetet?

Notering 18-07-31: Artikel nedan tar upp byggnadsrelaterad ohälsa. För det 'nya' inomhusproblemet med värme, se artikel 'Vad gör man åt värmeböljor på jobbet?'



Som arbetsmiljöingenjör får jag allt fler uppdrag utifrån BRO-problematik. Personal på olika arbetsplatser upplever att det är för kallt, för blåsigt, för dammigt eller har andra problem som kan bero på 'byggnadsrelaterad ohälsa'. Arbetsmiljöverket har under den internationella förkortningen SBS (sick building syndrome) - vilket man egentligen inte får säga då byggnader inte blir 'sick' (sjuka) rent juridiskt - försökt att förklara detta (klicka på länk för full text):

Byggnadsrelaterade hälsobesvär kan ofta kopplas till vissa omständigheter:
  • Vatten- och fuktskador i byggnaden. Det kan medföra mögelväxt och flyktiga kemiska nedbrytningsprodukter från byggnadsmaterial.
  • För låga luftflöden på grund av brister i ventilationen, orsakade av felaktig dimensionering eller brist på underhåll.
  • Bristande eller felaktig städning
Dessa omständigheter är dock inte alltid orsaken till besvären.

Med andra ord: BRO kan vara BRO till dess att motsatsen bevisas.
Jag har själv varit certifierad kyltekniker, besiktningsman och är fortfarande certifierad som kontrollansvarig enligt PBL vid sidan av mitt jobb som arbetsmiljöingenjör. 
I grunden är luftmiljö relativt lätt; ren lokal + ren ventilation= bra luft, eller hur? 
Dock är inte det hela sanningen. Ibland beror symptom på energibesparingar, på stress (stress på jobbet försämrar immunförsvaret och ger symptom som är likvärdiga de man får av dålig luftmiljö), på fuktigt papper eller rent av taskig parfym eller svett hos någon medarbetare.

Det finns professorer och experter inom detta ämne. En stående diskussion inom detta fält är exempelvis ventilation och hur olika flöden skapar problem. Staten vill att kommuner ska vara energieffektiva. Fastighetsansvariga sänker eller stänger av ventilation under vissa timmar. De som arbetar i byggnad rapporterar ökade besvär. Är dessa delar kopplade till varandra? I så fall; vad ska arbetsgivare göra - följa lagkrav på effektivisering (kommunallagen) eller arbetsmiljölagen?

Som arbetsmiljöingenjör åtgärdar jag problem för alla företag som är knutna till min arbetsgivare ( Feelgood FHV ) och bygger bondförnuftet på samlad kunskap från andra experter. 
Jag vill här lyfta en artikel från Anders Lundin, SWESIAQ, som visar på hur lurigt det kan vara att definiera en sådan enkel sak som luftflödesrekommendationer.

Tankar om tidvis avstängd eller reducerad ventilation
Genom att behovsstyra ventilationen och reducera luftflödena i oanvända lokaler kan fastighetsägare sänka energiförbrukningen och spara en hel del pengar (SP Rapport 2011:13). 
Men detta är en omdebatterad fråga där i olyckliga fall sänkta driftskostnader står i motsättning till krav på god luftkvalitet. Jag ska försöka ge en antydan om hur koncentrationerna av luftföroreningar påverkas av reducerade luftflöden i tre typer av lokaler: 
ett klassrum, ett litet kontorsrum och en liten bostadslägenhet. 
Klassrummet och kontorsrummet har reducerade luftflöden nattetid mellan kl. 18-06. Lägenheten har istället reducerat luftflöde under lika lång tid på dagen när ingen är i bostaden (kl. 06-18). I alla tre fallen tänker vi oss att byggnad och inredning har en konstant avgivning (emission) ett antal olika luftföroreningar. Efter lång tid med normalt luftflöde (fullständig omblandning förutsätts) stabiliseras halten av varje luftförorening vid ett visst normvärde som vi sätter till 1,00. 
Hur snabbt halterna ökar – relativt normvärdet – kan enkelt beräknas med ventilationsformeln:

Lokalerna har normenliga luftflöden när de är i bruk: 0,35 l/s/m2 golvyta samt dessutom 7 l/s per person i klassrum (30 personer) och kontor (en person). I tabellen nedanför har angetts lokalernas dimensioner, luftflöden, luftomsättning och luftkoncentrationer. Med hjälp av ventilationsformeln kan beräknas hur mycket luftkoncentrationerna stigit efter 12 timmar med två varianter av reducerat flöde: 0,35 l/s/m2 (blå siffror) resp. 0,1 l/s/m2 (bruna siffror).


Man ser i tabellen att vid flödet 0,1 l/s/m2 hinner lufthalten inte helt uppnå jämviktsvärdet efter 12 timmar. Med hjälp av formeln kan man också beräkna hur fort halterna sjunker på morgonen. I figur 1 redovisas kurvorna för kontorsrummet med olika luftflöden nattetid.

I klassrummet som har högre luftomsättning sjunker halterna snabbare än i kontoret men i bostaden sjunker de långsammare. I teorin tar det oändligt lång tid innan halterna är helt normaliserade men med formeln kan man räkna ut hur lång tid det tar innan halterna sjunkit till 10 % över jämviktsnivån vid normalt flöde (fig. 2).

Vi antar i detta fall att luftföroreningshalterna ligger på en acceptabel nivå under längre tid vid normalflöde. Då kan det vara rimligt att luftföroreningshalterna åter-ställs till denna nivå innan man börjar vistas i lokalen igen efter reducerat flöde. 
Figur 2 visar vad som borde vara en rimlig tid att vänta innan man tar lokalen i bruk. Man ser att i klassrummet bör det fungera bra om fläktarna varvas upp 1-1½ timme före lektionsstart (se också SP Rapport 2011:13).
Däremot får en kontorsanställd som kommer till jobbet kl. 8 räkna med lite sämre luft den första halvtimmen – även om luftflödet varit 0,35 l/s/m2 under hela natten och trots normalflöde från kl. 6 på morgonen. Har man strypt nattflödet till 0,1 l/s/m2 måste uppvarvning av fläktarna ske redan vid 04:30-tiden på morgonen för att föroreningshalterna ska vara normaliserade kl. 8. 
Om kontorsventilationen är närvarostyrd genom en koldioxidgivare i rummet skapas en ytterligare fördröjning av utvädringen. Först måste den anställdes utandade koldioxid – trots låg luftomsättning – orsaka att halten så småningom blir så hög vid detektorn att omkoppling sker till normalt luftflöde.
Särskilt problematiskt skulle det bli i en bostadslägen-het med närvarostyrd ventilation. Den som arbetar och lämnar hemmet obebott kl. 6 startar då automatiskt en omställning till reducerat luftflöde. Vid återkomsten kl. 18 till bostaden sker en omställning till normalflöde men under hela kvällen kommer luftkvaliteten att vara klart försämrad. Det hinner bli natt innan halterna nor-maliseras!
Vad tycker myndigheterna?
Boverket skriver på sin hemsida: ”I bostadshus där ventilationen kan styras separat för varje bostad, får ventilationssystemet utformas med närvaro- och behovsstyrning av ventilationen. Dock får uteluftsflödet inte bli lägre än 0,10 l/s per m2 golvarea då ingen vistas i bostaden och 0,35 l/s per m2 golvarea då någon vistas där”. Boverket accepterar alltså närvarostyrd ventilation, dvs. att luftkvaliteten får vara försämrad under ca 6 timmar (eller mer om styrning sker med koldioxidgivare) efter åter-komst till en bostad där ingen vistats. Men det finns en hälso-brasklapp: ”Reduktion av ventilationsflöden får inte ge upphov till hälsorisker.” Den fastighetsägare som vill hyra ut lägenheter med närvarostyrd ventilation måste alltså försäkra sig om att hälsorisker inte kan uppstå trots att halterna av de luftföroreningar som emitteras från byggnaden – och från de mattor, möbler, datorer, och andra föremål som finns i lägenheten – är ett par gånger högre än normalt under flera timmar dagligen!
Boverket har också ett allmänt råd på hemsidan: ”Efter en period med reducerat luftflöde bör normalt luftflöde anordnas under så lång tid som krävs för att åstadkomma en omsättning av luftvolymen i rummet innan det åter används.” En liknande formulering finns i Arbetsmiljöverkets råd Arbetsplatsens utformning. Jag tycker att denna formulering är oklar. Vad menas med ”en omsättning av luftvolymen”? Man får absolut inte tolka detta så att 1 timme med normalflöde skulle vara tillräcklig vid luftomsättningen 1 oms/h medan 2 timmar krävs vid 0,5 oms/h. Vid samtal med både Boverket och Arbetsmiljöverket är det heller ingen som försvarar en sådan tolkning. Mina beräkningar visar istället att även med så hög luftomsättning som 3,97 oms/h krävs mer än en timme innan lufthalten är någorlunda återställd till det värde den hade innan flödet reducerades.

Stäng inte av ventilationen helt!
Wanda Rydholm på Boverket betonar att i arbetslokaler är det tillåtet att reducera luftflödena, dock inte att stänga av ventilationen helt. En stor risk är då att temperatur och luftfuktighet ökar i intags-kanaler och tillluftsfilter, så att mikrobiell växt uppstår. När sedan fläktarna startas kan gaser och små mikrobiella partiklar frigöras från filter och kanaler och orsaka hälsobesvär (IVL Rapport B 2166, sid. 33). När man stänger av fläktarna blir luftväxlingen låg (inte noll!), okontrollerad och beroende av otätheter i byggnaden. Halterna av luftföroreningar kan bli höga, särskilt under längre tids avstängning vid helger och semester. Ytterligare risker med låga luftflöden är förändrade tryckförhållanden så att luften rör sig åt fel håll och att fuktskador uppstår.

Sorptionseffekter
Mina teoretiska exempel innehåller förenklingar. En förenkling är att ingen hänsyn tagits till sorptionseffekter (se en film eller en avhandling om sorption!). När luft-halten stiger under natten (på dagen i en bostad) kommer en del av luftföroreningen att adsorberas på olika ytor i rummet. Detta medför att lufthalten inte ökar så snabbt som beräknat och är lägre än beräknat efter 12 timmar. Vid omkoppling till normalflöde kommer då utvädringen att ske något snabbare än beräknat. Å andra sidan börjar det som adsorberats på rumsytorna återemitteras till inomhusluften. Hur mycket som adsorberas och hur snabbt återemissionen sker beror bl.a. på typ av luftförorening och materialen i rummets olika ytor. I många fall kan man räkna med att återemissionen pågår under lång tid och leder till förhöjda halter i luften trots ett normalt luftflöde. Om återemissionen inte har avslutats när luftflödet reduceras på nytt efter 12 timmar, kan den ackumulerade mängden på rummets olika ytor komma att öka för varje dygn. Detta får till följd att även lufthalterna kommer att öka – ända tills ett jämviktsläge uppnåtts.

Mina förslag – Tål att diskutera!
Helt avstängd ventilation bör undvikas. Innan variabelt luftflöde införs bör man undersöka hur det reducerade luftflödet påverkar fuktbelastningen på olika byggnadsdelar. Luftomsättningen kan mätas enkelt, däremot är det i princip omöjligt att bedöma luftkvalitet med tekniska mätningar. Därför och innan beslut om flödesreduktion: Gör istället en subjektiv bedömning av luftkvaliteten efter lång tid med reducerat luftflöde (i slutet av en helg) innan omställningen till normalflöde. Observera att ny bedömning krävs så snart inredning eller utrustning byts ut i lokalen: 
1. Luftkvaliteten bedöms som helt acceptabel. Det bör då vara möjligt med närvarostyrd eller tidsstyrd ventilation. Närvarostyrd ventilation undviks i bostäder, vårdlokaler, skolor och förskolor. 
2. Luftkvaliteten upplevs som tveksam. Närvarostyrd ventilation kan endast accepteras i lokaler med oregelbunden användning och hög luftomsättning (minst 4 oms/h), t.ex. samlingslokaler. Tidsstyrning kan vara möjligt men omkoppling till normalt flöde måste ske flera timmar innan användning, se mina exempel. I bostäder med låg luftomsättning krävs att brukarna själva kan bestämma när flödet ska reduceras, t.ex. när man reser bort längre tid. 
3. Luftkvaliteten upplevs som helt oacceptabel. Reducerat luftflöde bör undvikas och en innemiljöutredning bör inledas för att söka orsakerna till den dåliga luftkvaliteten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

ISO-certifiering x 3 på ett enkelt sätt!

Är ni ett företag med fler än 10 anställda? Då bör ni - enligt Arbetsmiljölagen - ha en  SAM -process som snurrar internt.  Är ni ett företa...