torsdag 22 mars 2018

Vad gäller om din bil dödar någon?

Ubers olycka tidigare i veckan - den första dödsolyckan med en fotgängare och en autonom bil - har redan juridiska pekfingrar åt alla håll, men det är fortfarande för tidigt att säga vem som är ansvarig. Intrigen tätnar dagligen, med nya rykten och information.

En kvinna, på fel ställe på vägen nattetid. På en cykel. Eventuellt hemlös. På en upptagen gata som är känd för fyllefester. Inblandning av Uber, ett företag med tveksam etik. Som hade anlitat en f.d. kriminell som säkerhetsförare i det autonoma fordonet.

Medan vi väntar på en fullständig utredning kan vi analysera ansvaret, som inkluderar följande möjligheter.

1. Offret

Först bör det vara uppenbart att Elaine Herzberg, det 49-åriga offret, kan ha varit hemlös. Även om sociala fördomar mot de hemlösa utnyttjas så är det ingen grund för att skuldsätta. Hypotetiskt, om hon hade druckit på en av de många barerna i närheten - intill Arizona State University, som en gång var Playboy's # 1 "party school" - så kan det vara relevant. Att snedda över vägen trots närliggande korsningar skulle också vara relevant.

Men även om Uber-bilen hade förtursrätt så ändrar det inte mycket. Tänk dig om det var en småbarn som drog ut i vägen: ska skuldbördan ändras bara för att en robotbil har förtursrätt? Även om det var en oundviklig krasch kan man naturligtvis ifrågasätta om bilen borde ha körts långsammare, så att hastigheten anpassats efter  bilens förmåga?

2. Uber

Tempes polischef Sylvia Moir noterade: "Det verkar som om Uber sannolikt inte kan hållas ansvariga för denna olycka." Även om detta är sant talar polischefen bara om trafiklagar, inte om etisktt ansvar. All teknik har sina gränser; om Uber inte har redogjort för dessa gränser, exempelvis att en fotgängare som kan vara dold bakom ett träd eller parkerad lastbil ligger farligt till, skulle företaget då kunna hållas ansvariga?

Även om offret här cyklar ut från mörka skuggor, skulle dålig belysning inte vara ett problem med den LIDAR (i grunden en laserbaserad radar) som används av Uber. Men som Uber medger är vissa system bättre än andra. Om belysning är en faktor så kanske mörkhyade människor måste vara extra försiktiga, eftersom AI idag har svårt att upptäcka mörkhyade ansikten.

AI har också svårt att känna igen cyklar. Är det en riskfaktor borde det ha redovisats för autonoma fordon. Dessa och andra tekniska gränser, särskilt förutsägbara fel, kan innebära att AI-tekniker inte är klar för våra vägar. Uber har tidigare tänjt på lagar och förordningar.

3. Volvo

Ubers fordon var en Volvo XC90 SUV. Med tanke på att den modifierades och inte körde Volvos ursprungliga programvara så slipper Volvo kanske direkt ansvaret i detta fall. Men Volvo riskerar sitt goda rykte som partner med ett företag som ändrar mjukvaran så att detta nu hänt. I media kan Volvo anses vara skyldiga.

4. Ubers förare / operatör

Rafaela Vasquez-Uber, anställd övervakande passiv förare- hade tjänstgjort några år i fängelse för försök till väpnat rån. Denna kriminella bakgrund gör inte henne ansvarig för olyckan; men om hon visat sig vara ouppmärksam kan hon bli en lätt syndabock, med tanke på sociala fördomar mot ex-kriminella på arbetsplatsen. Dessutom kan Uber vara ansvarig för att inte korrekt utläsa, träna eller ställa förväntningar hos sina anställda, till exempel om de anställda har en falsk känsla av förtroende för fordonets förmåga.

5. Samhället fel - eller ingens?

Regeringen ska skydda sina medborgare. Så det är alltid oroande att se kommersiella projekt som spelar på kostnaden för allmän säkerhet. Arizona är redan känt för en av landets högsta antal dödsfall av fotgängare. Om stadsplanering, brottsbekämpning och andra faktorer är inblandade i den trenden och fortsätter att vara oadresserade, kan staten i viss utsträckning bära ansvaret. Den nuvarande federala förvaltningen kan också dela med sig av den skulden. AI-riktlinjer för säkerhet som den tidigare administrationen hade infört har senare tagits bort.

Eller så kanske ingen är ansvarig? Olyckor är bara en naturlig faktor i en ofullkomlig värld, och allt är en fråga om säkerhet och rörlighet.

6. Robotars rättigheter och skyldigheter?

Som ett första i sitt slag tar det här fallet oss till okänt territorium, även om vissa juridiska experter och etiker har tänkt på problemen. Stephen Wu, advokat vid Silicon Valley Law Group, har författat underlag om ansvar för ett scenario som detta; han instämmer i att även om fotgängaren var skyldig och en mänsklig förare inte kunde ha gjort bättre så är det fortfarande komplicerat.

"Det kan vara att medan en mänsklig förare inte kunde bromsat i tid, kunde ett automatiserat system kunnat", föreslår Wu. "Var det då något som var fel så att det här systemet misslyckades med att bromsa och en annan skulle ha kunnat? Det är den intressanta frågan. Om så är fallet kan vi hålla Uber ansvariga, även om en mänsklig förare inte kunde ha undvikit olyckan. "
Innan dess att robotar har fått mänskliga rättigheter som medborgarskap kvarstår detta faktum: ägaren är den som ska hållas till svars för sin robots - eller självkörande bils - moral och handlingar.

Denna artikel är en fri översättning från IEEE Spectrum

torsdag 8 mars 2018

Skapar frihet på jobbet mer stress?

När arbetsdagens längd inte bestäms av ett arbetstidsintervall utan av arbetsuppgifternas omfattning kommer det an på individen att sätta gränser och bestämma när arbetet är färdigt. Det kan dock vara svårt, särskilt i branscher som är präglade av så kallade fria arbetsvillkor.
Frågan är då vad som ska betraktas som en rimlig arbetsinsats och en sund arbetsdag?
Detta är en mycket viktig fråga både för arbetsgivare och personal då det nya arbetslivet direkt skapar positiv- eller negativ stress.

Kraven på delaktighet kan bli så höga att det leder till både kvalitativ och kvantitativ överbelastning bland de anställda. Om friheten är positiv eller negativ beror i mycket på hur vi som individer i den öppnare situationen kan utforma och använda strategier som balanserar friktionen mellan olika livsområden.

Anställd blir mer än tidigare sin egen arbetsledare, vilket innebär att hen behöver utveckla kompetens för att planera sitt arbete och sina arbetsuppgifter, så att de kan inpassas i ett övergripande sammanhang. Samtidigt förändras relationen till chefen som arbetsledare.

En aspekt av detta är de nya flexibla så kallade aktivitetsbaserade kontorsarbetsplatserna. Ett syfte med dem är att minska kontorsytorna, och kalkylerna för utvecklingen mot aktivitetsbaserat kontorsarbete bygger på att ytorna kan minskas påtagligt genom att en del av personalstyrkan arbetar i hemmet.
En ny yrkesskicklighet krävs, som kan kallas gränsregleringsförmåga eller gränssättningskompetens, vilken handlar om att reglera såväl arbetsbelastningen som relationen mellan privatliv och arbete.

För den som av någon anledning får problem att hinna med arbetet har digitaliseringen öppnat nya möjligheter att kompensera för detta genom ökade möjligheter att arbeta.
Överbelastning, missbedömningar, bristande stöd och annat kan kompenseras genom extrainsatser utanför arbetsplatsen och utanför ordinarie arbetstid. Men är det bra?
Hög arbetspress och kompenserande arbetsinsatser utanför ordinarie arbetstid kan innebära att tiden till nästa ansträngning kan bli otillräcklig – belastning ackumuleras och följer med in i nästa arbetspass. Det finns ingen omfattande forskning om hur kompensatoriska insatser på kvällstid påverkar nettoproduktiviteten, men en hypotes är att prestationerna under efterföljande arbetspass påverkas av bristande återhämtning.

Flera studier talar för att flexibla arbetsförhållanden bidrar till att vi arbetar mer. Tillfrågade medarbetare med flexibla villkor säger sig ha mer jobb än de hinner med.
De upplever därför att de inte gör ett tillräckligt bra jobb, vilket kan ses som en indikation på att krav och resurser för att leva upp till kraven inte står i proportion till varandra.
Otydlighet i kommunikationen av arbetsgivares förväntningar på medarbetarna kan också spela roll, exempelvis förväntningarna på tillgänglighet.
I flera undersökningar rapporteras att det saknas policyer eller riktlinjer som reglerar arbetstagares tillgänglighet. Finns det då en skillnad mellan upplevda och reella förväntningar på tillgänglighet?

Segmentering eller integrering?

Segmentering innebär att individen vill hålla isär arbete och privatliv. Integrering betyder att man i stället föredrar att blanda, eller smälta samman, sina olika roller inom arbete och privatliv.
Det senare kan innebära att man till exempel arbetar under semesterledigheter, eller väljer en karriär som sammanfaller med ens fritidsintressen och privatliv.
Individer som har ett integrerande förhållningssätt delar upp tillvaron mer efter sina egna behov, vilket i idealfallet skapar mindre friktion mellan sfärerna. Arbetet organiseras på ett sätt så man tycker sig uppnå balans i relationen mellan arbetet och livet i övrigt. Typiskt för integreraren är att utnyttja och utveckla kombinationsmöjligheterna mellan arbetet och privatlivet. Integrerare sätter till exempel färre gränser kring arbetsrelaterad teknikanvändning hemma på fritiden, vilket kopplats till bättre förmåga att hantera krav och åtaganden i privatlivet och familjerollen, men även fler konflikter mellan arbete och privatliv.

Vad säger Arbetsmiljölagen?

Lagstiftning, myndighetsutövning och partsavtal är i många avseenden utformade efter tidigare förutsättningar och kan behöva förändras för att bättre stödja en god utveckling av arbetsmiljö och förhållanden på arbetsmarknaden och för att säkra både arbetstagarnas rätt till en god arbetsmiljö och arbetsgivarnas förutsättningar för att bedriva arbetsmiljöarbete.
Arbetsmiljöansvar har traditionellt reglerats utifrån premissen att det finns en arbetsgivare, en arbetstagare och en arbetsplats.
Till bilden hör också att rörlighet på arbetsmarknaden ses som ett recept för tillväxt och innovation. Omfattande rörlighet skulle dock kunna göra arbetsgivare och arbetstagare mindre benägna att investera i kompetensutveckling. Nya förhållanden har fått konsekvenser för den lokala arbetsplatsen och för enskilda individer, och ytterligare förändringar kan förväntas. Det som iakttas på lokal nivå är samtidigt del av ett generellt mönster. Myndigheter och arbetsmarknadens parter behöver därför utveckla ny praxis och fungerande strukturer för den lokala nivån.


Källhänvisning:
Rapport 2018:1Gränslöst arbeteEn forskarantologi om arbetsmiljöutmaningari anknytning till ett gränslöst arbetsliv.
läs mer om kunskapssammanställningen i tidningen Arbetsliv från Prevent.

KMA - för Bygg & Anläggning?

K M A – Kvalitets-, miljö- och arbetsmiljöstyrning  Företag strävar idag efter att integrera ledningssystemen för kvalitet, miljö och arb...