Hur intressant är sjukfrånvaron - egentligen?

Varje år minglar olika tunga instanser, representanter, lobbyister, företagare och publik i Almedalen.
Själva eventet är uppdelat i olika områden, bland annat ett område döpt till Hälsodalen.
Hälsodalen är mötesplatsen för debatt kring hälsa ur ett holistiskt perspektiv där idéer som leder till konkreta förbättringar av svensk vård och av hälsoområdet i stort brukar mejslas ut.

Min arbetsgivare, Feelgood företagshälsovård, har förmodligen Sveriges största mängd fältdata om jobbklimatet på gräsrotsnivå. Denna rådata i händerna på våra duktiga analytiker skapar resultat som sedan används av bl.a regeringen för framtida handlingsplaner. Det är därför oerhört viktigt att vi kommer fram till rätt slutsatser utan att peka med hela handen, något som gör jobbhälsorapporter till ett svårt hantverk...och i många fall kan slutresultatet vara riktiga sömnpiller.

Jobbhälsorapporten 2017 följer den intressanta insikten att en bra arbetsplats inte kan delas upp i psykosociala, fysiska och organisatoriska risker på traditionellt sätt. Dessa rubriker är så tätt sammanflätade att de måste betraktas som en enhet vid varje analys. 

Exempelvis behöver upplevd dålig luftmiljö (mitt fält) inte bero på luft, det kan vara en överkänslig anställd (läkares fält) som mår dåligt (psykologs fält) p.g.a. arbetsbelastning (organisationskonsults fält). Mycket i vår data bekräftar det som arbetsmiljöverket och försäkringskassans rapporter visat tidigare, men vårt jobb handlar också om att ta fram evidensbaserade lösningar. 

Analytiker utgår främst från sina kunskaper inom psykologi, både i rapportanalysen och efterföljande förslag. Kortfattat säger de:

• Att tala om bra och dåliga arbetsplatser är missvisande. Vi måste ta hänsyn till att den psykosociala arbetsmiljön är unik för varje individ. Det är summan av individerna som bygger grupper och organisationer. 
• Produktionsbortfall; Att fokusera på ren sjukfrånvaro är vanskligt, både för arbetsgivare och regering. När det gäller den psykosociala arbetsmiljön förefaller den största kostnaden vara nedsatt prestation, något som förbises i de flesta mätningar.
• Vi pratar om sjukfrånvaro men förbiser ofta frisknärvaro. Frisknärvaro är den policy som definierar när en anställd kan anses vara så frisk att hen kan utföra arbete av något slag. Men frisknärvaro bör också definiera hur arbetsför en anställd är utifrån psykosocialt perspektiv. Exempelvis kan ett olycka med trauma orsaka större psykisk än fysisk skada.

Som Arbetsmiljöingenjör ser jag ständigt detta dilemma och en relativt enkelt problem får ofta orimliga proportioner. Det finns exempelvis företag som satsar miljoner på nytt ventilationssystem utan inledande analys. Jag kallades in efter detta - när ventilationssystem är bytt men problem med luftmiljö kvarstår - och får på två minuter insikt om att en depressiv, extrovert pälsallergiker i flera år suttit brevid en hundägare med pälshår på koftan.

Vi 'experter' krånglar ofta till det med diskussioner om klorfenoler, isocyanater och annat BRO-relaterat när det i grunden handlar om bondförnuft. I exempel ovan handlade ett luftmiljöärende egentligen om en medicinsk och psykologisk reaktion för en allergiker. Personen upplever naturligtvis problem på jobbet och det sprider sig på gruppnivå (individ klagar på dålig luft, kollegor upplever placebo) och tydliggör vad jobbhälsorapporten ovan kan syfta på.

Detta är exempel på evidensbaserad metodik...i folkmun bondförnuft. De flesta av oss har bondförnuft, men vi ser alla världen utifrån den kunskap och kompetens vi tilldelats.

Låt mig ta ett exempel vad jag menar med det: 

Rondning av fabrik. En större takventil läkte in vatten och hade så gjort i flera år. Ventilationstekniker hade (enligt information från personal jag gick med) varit där flera gånger och tätat system utan framgång. När jag så inspekterar tak ser jag stora vätskefyllda bubblor under takpapp i anslutning till ventil. Det var inte ventilen som läckte - det var taket runt om!

Därmed; experter fokuserar på 'sin' del. Ventilationstekniker fokuserar på ventilation. Psykologer fokuserar på mentala symptom. Arbetsmiljöingenjörer fokuserar på arbetsmiljö.

Därmed; ska vi ta fasta på jobbhälsorapportens punkter måste det gränsöverskridande arbetet ökas...vi måste arbeta tillsammans. Men med handen på hjärtat; finns det tid avsatt till det?